SOS animals
Jag skulle vilja åka till Spanien och jobba som volontär för SOS animals! Hur roligt skulle inte det vara?
Hur många gånger har man inte velat hjälpa hundar när man varit i andra länder? Att det verkligen finns människor som har det som jobb.. Vilken dröm!
Människor som jobbar för hundar i andra länder är så fruktansvärt starkt gjort. Visseligen finns det delade åsikter om de som adopterar hundarna hem hit till Sverige men enligt mig så är så änlgar allihop. Jag har funderat flera gånger på att adoptera en själv men har väl varit för feg. Men någon gång när jag blir äldre och bor i hur så tänker jag erbjuda mitt hem som jourhem för hundarna som kommer hit till Sverige.
Vill ni veta mer om hur de jobbar på SOS animals? Gå in på deras hemsida http://www.sos-animals.se/default.asp men jag varnar er, man blir helt kär i alla hundarna och vill bara krama dem och ge dem all kärlek som finns.
Det finns jätte spännande historier från de som har åkt ner som volontärer.
Här är ett exempel på en hund som behöver ett litet speciellt hem eftersom hon är väldigt stressad..
| Namn: | Marlene |
| Ras: | Blandras |
| Kön: | Tik |
| Ålder: | Född januari 2004 |
| Vikt: | Ca 16 kg |
| Mankhöjd: | ca 48 cm |
Beskrivning:
Marlene kommer ifrån början hela vägen från Granada. Hon är en framåt, glad och kärlekstörstande tös. Hon vill vara med där det händer saker och älskar att få komma ut på promander. Marlene går bra ihop med andra hundar och tränar på att gå i koppel varje dag.
Uppdatering 7/8
Marlene befinner sig i sitt fosterhem på Munsö. När hon kom till Sverige hade hon ett hem som väntade. Hon skulle vara ett par veckor i fosterhemmet innan hemmet kunde ta emot henne. I Spanien hade Marlene problem vid matsituationer vilket vi och det nya hemmet var medvetna om. Under perioden i fosterhem upptäckte vi dock att hon lider av ett mer utvecklat stressbeteende. Detta visar sig på det sättet att hon attackerar sina bakben, skäller och morrar vilket inte skulle vara hållbart i hennes nya hem. Vi ville även utreda om detta var något som kunde bli bättre. Enligt vår veterinär var det vettigt att ge henne en chans och med hjälp av rutiner och även medicinering har vi nu kunnat se resultat. Marlenes stressbeteende har lugnat ner sig, vissa dagar märker man inget alls, andra dagar återfaller hon. Vi vet inte hur länge hon haft detta problem och det kan, om det någonsin gör det, ta ett tag innan det går över helt.
Marlene bor nu tillsammans med tre andra hundar men hon bryr sig inte speciellt mycket om dem, hon är alltså inte beroende av hundkompisar i sitt nya hem. Hon behöver en lung familj med bra rutiner som kan hjälpa henne vidare och som är villig att ta hand om en tjej som samtidigt som det är mycket fart i behöver finna ro. Marlene älskar att springa lös och vill även kunna få göra det i sitt nya hem. Det är en fördel om hon får bo i en lantlig miljö där möjlighet till både lugn och spring finns.
Jag har bott med Marlene sedan i slutet av april och kommit att tycka mycket om denna speciella tjej, som naturligtvis kommer kräva en hel del arbete. Marlene "stänger av" ibland och befinner sig i sin egen värld. Hon behöver tålamod och mjuka metoder, så småningom kan kanske spår vara en passande aktivitet för Marlene
Marlene har bott i mer än fyra år på hundgården och är verkligen värd ett "nytt liv". Så trots hennes problem är jag verkligen glad att hon fick komma hit och har naturligtvis förhoppning om att hennes nya hem finns någonstans.
Vill ni träffa henne så kontakta fosterhemmet.
Här kan ni se bilder på henne, det fungerade inte att klistra in någon..
http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=2727
Nej nu ska jag och Zac o Zelda gå på kvällsrundan.. Ha en bra kväll allihop och kram till alla som hjälper hundar som har det svårt, ni behövs.
Vi har adopterat en hund från SOS Animals och de lurade oss fullständigt.
Inte en enda gång har de hört sig för hur det går för hunden när de väl ha fått betalt för den.
Efter att ha visat sig att hunden anföll barn och högg dem ansåg vi att vi inte kan ha hunden kvar. SOS Animals ville att vi skulle avliva stackaren, men vi sa nej. Vi tyckte att om han bara fick komma till en familj utan småbarn skulle det kunna gå bra. Det var det enda rådet vi fick av dem, avlivning, och de var oerhört irriterade på oss att vi överhuvudtaget störde dem med problem.
De lovade oss att vi får alla våra pengar tillbaka. När de väl fått hunden nekade de återbetala pengarna. Nu är de polisanmälda.
Vi har varit i kontakt med flera människor som också har "adopterat" hundar av SOS Animals i Sverige och har liknande erfarenheter som oss, de är också lurade och missnöjda.
Jag måste säga att för oss är det en fruktansvärd händelse och vi vill varna så många vi kan att ha med denna organisation att göra.
